LCA - Livscykelanalys

År 1989 fick jag i uppdrag av min arbetsgivare att agera projektledare för ett LCA projekt och det skulle göras som en balans på en fabrik i Holland. Det var nog egentligen vad vi idag kallar en ”gate to gate” - analys men den var intressant och starten på min LCA-karriär. Projekt nummer två var mer likt ett klassiskt LCA-arbete, där vi beaktade hela kedjan från råvaror, tillverkning, användning till avfall. Produkten vars livscykel undersöktes i detta projekt var en barnblöja. På den tiden byggde man ofta LCA kalkyler och databaser i Excel vilket fungerade men var komplext och svåröverskådligt. Under 90-talet började de första LCA programmen utvecklas samt på sikt även databaser. Jag använder numera ett verktyg kallat SimaPro, men det finns fler på marknaden.

När vi i mitt andra LCA-projekt gjorde vår analys på barnblöjan samlade vi alla materialexperter för de olika delarna blöjan var uppbyggd av. Vi ritade på ett stort konferensblock och ett flödesschema växte så småningom fram, otroligt fascinerande. Sambandet till resursåtgång blev tydligt då man såg hur materialflödena flöt ut som manettrådar från produkten. Detta gav också rätt fokus i produktutvecklingen, dvs. att minimera åtgång av material, göra varje enskild komponent så effektiv som möjligt för att uppnå högsta nytta. Man kunde också se den samlade bilden av alla små utsläpp från olika processer och transporter och hur detta gav en betydligt större påverkansbild än att bara titta på utsläpp från den tillverkande fabriken.

Detta är givetvis modeller av verkligheten vilket man ska ha klart för sig, men jag anser detta ändå vara fullt tillräckligt för att få en helhetsbild och föra in produktvecklingen på rätt områden. Själva arbetet i detta projekt styrdes upp med rutiner vilka säkrade att alla produkter omfattades av en sådan analys. Sedan var det alltid affärsledningen som måste ta det slutgiltiga beslutet angående vad som gick att sälja och vilken kvalitet som kunde vara acceptabel för kunden. I kölvattnet av detta fördjupade vi oss i kretsloppsgrupper för att se hur vår produkt cirkulerar i samhället och hur det på lite sikt skulle ändras till att följa alternativa flöden vilka är bättre för miljön.

LCA som metod försvagades något under 90-talets senare hälft, men tog sedan fart på nytt när EPD, på svenska kallad miljövarudeklaration, kom på agendan och ännu mer när dessa kunde kopplas till klimatdeklarationer. Så numera är det oftast EPD som är min inkörsport till kunder som vill lära sig LCA. Detta är bra eftersom LCA behöver en kommersiell användning för att mer naturligt platsa bland näringslivets redskap. Näringslivsintresse behövs, annars kommer inte detta utmärkta verktyg till den praktiska användning som man kunde hoppas på. Idag finns det faktiskt en standard i ISO14040 serien för LCA, men jag tror nog de flesta som arbetar aktivt med LCA mer har den i bakhuvudet än tittar på den varje dag.